Amanda talking

I och med att Emma är helt efterbliven och jag inte fick lösenordet till bloggen så blev det otroligt svårt för mig att blogga. Men nu hade jag tänkt att berätta lite om hur jag och Emma träffades.
Vi har känt varandra i nästan exakt ett år nu och vi träffades när vi började ettan i gymnasiet på Nicolaiskolan. De första dagarna i ettan kände nästan ingen varandra men några dagar senare åkte vi på läger och där började jag och Emma snacka. Sen dess har vi hållt ihop. Lite som ni borde veta om Emma är att hon är alltid hungrig. Hon köper godis nästan varje dag men hon är fortfarande smal som en lyktstolpe. Hon klagar alltid på maten i skolan. Hon hatar skolans trappor och hon hatar när folk går långsamt i korridoren i skolan. Hon har inga problem att skämma ut sig på allmänna platser men tycker det är jätte jobbig att redovisa i skolan. Men hon har sina ljusa sidor och vår humor är inte att leka med, inte våra sång röster heller ;) Hon är en av mina bästa vänner och jag älskar att umgås med henne.
Här bjuder jag på en bild på mig :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0